Vårt eget blue Hawaii! =)

Våra intryck av Hawaii har som sagt varierat en del under vår vistelse här, och nu ca ett dygn efter att vi lämnat Oahu så ska vi försöka knyta ihop säcken.

Så här mot slutet av resan, under den sista veckan har vi gjort lite annorlunda grejer, och fått en annan bild av paradisöarna i Stilla havet. Vi hyrde nämligen bil för några dagar, och inte vilken bil som helst utan en Ford Mustang. :) En alldeles egen amerikansk sportbil, med cabriolet!!!! Med den körde vi uppåt mot de norra delarna av Oahu, med vinden i håret och håret i ansiktet, för att komma bort ifrån turismen runt Waikiki. Detta visade sig vara ett helt rätt beslut, för de sista dagarna på ön visade verkligen en annan sida av Hawaii, en sida där surfingen och lokalbefolkningen är i centrum och Starbucks inte fått greppet om kaffekulturen. Här snackar vi surfkultur hela vägen, med alltifrån 5-åringar till 50 år gamla män, som alla kommer för att utmana vågorna på North Shore, som kan bli upp till 10 meter höga! Just nu har de till och med en surftävling där, (Volcom pipeline pro, de har liveuppdatering så man kan själv kolla hur stora vågorna faktiskt är) och där fick vi också syn på några valar längre ut vid horisonten.

De berömda Pipeline-vågorna, bland de största i världen, fast inte just nu

En av dagarna när vi cruisade runt på ön styrde vi ponnyn mot Lanikai beach och vandringsleden Pillbox trail, som erbjöd fantastisk utsikt över korallreven utanför Lanikai Beach på öns nordöstra sida. Detta följt av lite snorkling fick oss att verkligen inse hur rätt vi gjorde när vi lämnade Waikiki för några dagar.

Varför ska man alltid välja den selfie som blev bäst? =) Ingen censur här inte!

Stigen upp till skyttebefästningarna som gett vandringen sitt namn

Dessutom bodde vi på ett backpackers som låg invid stranden med detta som utsikt om kvällarna:

Om vi skulle rekommendera ett besök på Hawaii? Absolut, men om vi själva skulle göra om resan skulle vi definitivt planera in ett besök till någon annan ö än Oahu också. En vecka på Waikiki räcker och sedan kan man med fördel tillbringa en halv vecka på North Shore och en halv vecka på någon annan ö, förslagsvis Maui eller Big Island (som även heter Hawaii).

Slutklämmen blir alltså att det långt handlar om ens förväntningar. Vi hade lite för höga sådana, men kunde till sist konstatera att det nog fanns riktiga guldkorn bara man letade lite utanför den mest upptrampade stigen.

 

Hawaii - det tar sig! =)

Då har vi varit på Hawaii i en dryg vecka och har en vecka kvar. Dessutom har vi nu avklarat exakt halva vår jordenruntresa, drygt 4 månader återstår och drygt 4 månader finns bakom oss.

I vårt förra inlägg fick Hawaii kämpa mot Australien som paradiset på jorden och vi har fortsättningsvis kunnat konstatera att vi haft det lite för bra hittills på vår resa för att riktigt imponeras av Hawaii. Men, det tar sig! I det förra inlägget redogjorde vi för början av vår 16 dagar långa Hawaiivistelse och här kommer nu lite av vad vi sysslat med under de senaste dagarna.

En klar höjdpunkt hittills var det arla morgonbesöket i Pearl Harbour. Vi steg upp före soluppgången för att vara bland de 2000 första besökarna som fick inträdet gratis, tog bussen i ca 1h och anlände lagom till att solen gick upp över den berömda hamnen där 2:a världskriget fick sin förödande start för USA:s del, den 7 december 1941. Vi såg oss runt på området och tog också turen ut till minnesmonumentet över USS Arizona som sjönk med över 1000 man ombord. Skeppet finns fortfarande kvar i hamnen och är numera gravplats för över 900 omkomna. Vi fick också ta del av en intressant film, med bilder och filmsnuttar från de faktiska händelserna.

Minnesmonumentet över USS Arizona

En del av USS Arizona syntes vid ytan.

Vi har också besökt Hanauma Bay, som ligger ca 1h med buss österom Waikiki. Det är en vacker vik där man kan snorkla och på verkligt nära håll se koraller och fiskar i massor. Om vi hade fortsatt med Australien vs Hawaii hade Hawaii verkligen fått många poäng fler än snorklingen i Australien i det här skedet. Den största skillnaden är att det var så klart vatten här, till skillnad från grumliga barriärrevet i Australien, att man kunde se fiskarna mycket tydligare + att man kan snorkla direkt från stranden. Synd att vi inte hade en vattenkamera med oss här. Dock hade turistnäringen förstås hittat hit också och inträdet till stranden var $7,50/person. Och så måste alla titta på en 9 minuters film om säkerhet och bla bla bla innan man ens fick komma ner till stranden... Det var dock snorklingen värd, tycker vi!

Hanauma Bay och dess koraller

Om du inte redan märkt att det är Maria som skriver detta inlägg så lär det komma fram nu: vi har åkt vattenskoter!!! Maria har länge tänkt att "det där skulle jag vilja pröva på nångång" och vi bestämde i nått skede av tiden i Australien att det skulle förverkligas på Hawaii. Och det var så KUUUL!! =)

Ute på en ponton utanför Honolulu

Fullt ös med heelt okej bakgrund =)

JIIIHAA!

Flygplatsen låg alldeles i närheten och gav en majestätisk inramning av platsen

En annan vandring (förutom att bestiga Diamond Head som du kan läsa om i förra inlägget) som vi fått rekommenderat åt oss på förhand var Manoa Falls, ett vattenfall en bit uppe i bergen norrom staden. Vi tog bussen dit och gick sedan uppför en slingrig stig för att komma fram till ett vattenfall som visade sig knappt innehålla något vatten alls. Vi kunde helt klart se skönheten i naturen runt fallet och det skulle säkert ha varit mycket vackert ifall det funnits mer vatten i "vattenfallet". Nu hade vi Huka Falls i Nya Zeeland i färskt minne och traskade därför därifrån lite halvbesvikna. Som sagt, vi har nog haft det för bra hittills... =)

Den här Tarzan var just lite för kort... =)

Vi har också hunnit byta hostel och boka in oss för ett tredje hostel samt hyra bil under de senaste dagarna. Våra sista tre dagar på denna ö ska vi tillbringa på North Shore, dvs. öns norra sida och där ska vi få köra runt i en rätt häftig bil. Detta, och vår sista vecka på Hawaii, får ni läsa mera om i vårt sista Hawaii-inlägg här på bloggen. =)

Hawaii - ett paradis?

Efter att vi lämnade Nya Zeeland reste vi vidare på vårt äventyr, denna gång mot Amerikas förenta stater, och Hawaii närmare bestämt. Orsaken till detta stopp var egentligen bara eftersom "det låg på vägen" mellan vårt Australien/Nya Zeeland-äventyr och Klippiga bergen. Dessutom så säger ryktet att det här ska vara paradiset på jorden. Så när vi flög hit var förväntningarna stora, och redan på flygplatsen i Auckland var vi båda nästan fånigt spända och upp i varv. 

På flygfältet i Auckland 

Dock blev våra förväntningar lite grusade, och här är lite av orsakerna:

När vi steg ut ur flygplanet hittade vi varken dansande hula-hula-flickor eller ens en ordentlig flyplats. När vi väl hade kommit igenom security och fått våra väskor fanns det inte ens en dörr att gå ut genom, man kom rakt ut på gatan och skulle tydligen bli hämtad/klara sig själv för att komma in till stan. Dessutom tog inte bussen annat än cash och gav heller ingen växel, så det tog en stund för oss att ens komma ombord, och resan till hostellet var en skumpig upplevelse som inte blev bättre av att vi var trötta och ville sova. Men till sist kom vi fram och fick checka in på Seaside Hawaii Hostel. Här fick Hawaii inga desto mera poäng. 

Hawaii - Australien (0 -1)

Följande morgon bestämde vi oss för att spana in stranden, Waikiki Beach, som ändå är något av Hawaiis landmärke och där s.g.s. alla stora hotell i Honolulu finns. Där tillbringade vi första dan, med att försöka komma underfund med "vad som är semester på Hawaii". Stranden var nog en av de snyggare, men inte desto snyggare än t.ex. Bondi Beach eller Surfers Paradise i Australien. Dessutom var stället precis som man kan förvänta sig i en turistfälla, fullprackade med dyra affärer, gatuförsäljare med krimskrams och turister i överflöd utan någon desto mera "paradis"-feelis. Vi försökte också handla lite frukost- och matgrejs från det lokala köpcentret, men hittade varken malet kött, yoghurt utan socker eller normala mysliflingor! Överlag så hittade vi väldigt lite annat än halvfabrikat i hyllorna, vilket inte kändes så bra med tanke på att vi kommer att vara i USA i mer än 4 månader. Hawaii - Australien (0-2).

Waikiki beachens mest kända staty, Duke Kahanamoku

Gratisuppvisning av Hula-Hula

På fredagen åkte vi buss för att försöka hitta Honolulu CBD och komma ut ur turistsvängen. Detta ledde till att vi måste stiga av bussen, som plötsligt åkte in på militärområde, med passkontroll och allt. Vi kom dock undan med blotta förskräckelsen tack vare att vi vänligt steg av bussen och gick tillbaka till närmsta busshållplats. Väl inne i Honolulu CBD kunde vi konstatera att det var en ganska tråkig stad, med uteslutande höga och opersonliga skyskrapor samt en jättehamn lika ful som frihamnen i Hangö. En positiv sak som vi hittade i Honolulu CBD var dock palatset av Hawaiis sista kung och Hawaii Five-O- högkvarteret med sin karakteristiska staty. Den här dan blev lite bättre än väntat tack vare oväntade element, så därför blev det en överlag en bra dag. 

Hawaii - Australien (1-2).

Hawaii Five-O-seriens högkvarter, i verkligheten typ domstol

Iolani Palace, Hawaiis sista kung (Kalakauas) residens 

Storstan Honolulu

Nästa dag hade vi bestämt oss för att klättra uppför Diamond Head, en gammal utdöd vulkan i sydspetsen av ön som tidigare också varit militärbas. P.g.a. dålig skyltning gick vi lite längre än tänkt innan vi kom fram och där hittade vi också en hel hop med turister som alla tänkte samma som vi. Själva vandringen var inte så mycket mera än en klättring upp från vulkanens insida upp till den högsta toppen, och bestod av betongplattor, stig uthuggen i berget och trappor. Utsikten från klättringen och toppen var dock magnifik och gjorde turen klart värd sitt slit (och inträdet på hela $1). Hawaii - Australien (2-2).

Kvarglömd "julgran"

Svettig selfie av två bergsklättare

Vy från toppen över insidan av vulkanen och Oahus sydspets

Vissa skyltar funkar inte

Summa sumarum så har det varit både goda och mindre goda dagar här på Hawaii. Dock kan man inte säga att vi har haft det dåligt, men i jämförelse med Australien så känns inte Hawaii så överlägset. Här syns att det har varit turister i (minst) hundra år, för allting är uppbyggt runt turismen och delar av det skulle må bra av ett ansiktslyft. Till och med gratisuppträdandena innehöll reklam om turistturer och försöker  få folk att skänka gratisbidrag för att vidare bekosta turistnäringen i Hawaii.

Vi kommer att återkomma om Hawaii, stay tuned!

En vecka i Nya Zeeland, check!

I vår ursprungliga resplan hade vi en plan B; om vi inte trivs/hittar jobb i Australien kan vi alltid försöka fara över till Nya Zeeland, där det enligt lösa rykten skulle vara lättare för working holiday typer som vi att hitta jobb. Därför skaffade vi också ett working holiday visum till Nya Zeeland (det var gratis, bara att ansöka via nätet), så att säga ”just in cases” och bokade en flygbiljett Brisbane-Auckland. Men som tidigare konstaterats här på bloggen så har tiden i Australien varit heeelt okej, så vi behövde inte vår plan B. Däremot ville vi ju inte skippa Nya Zeeland för det. Så det blev en vecka av turistande och backpackande på Nordön i Australiens östra grannland.

Och vilken vecka sen! Det var förstås inte helt lätt att välja ut vad vi skulle se och uppleva av allt fantastisk Nya Zeeland har att erbjuda, men vi hade ändå några självklarheter på klart på förhand.

Vår utgångspunkt blev bussbolaget Nakedbus.com, som erbjöd ett busspass med 5 resor för $75, ett supererbjudande som vi nappade på direkt. Utgående från dessa 5 resor planerade vi vår rutt. Vi bokade bussresor, hostel och aktiviteter på olika platser.

En buss-sjölvan

Vi anlände till Auckland International Airport sent på kvällen den 7 januari, slog oss ner på varsin soffa i ankomsthallen och ”sov” några timmar, för att tidigt på morgonen den 8 januari ta buss #1 från flygfältet till New Plymouth på Nordöns västkust. Denna bussresa tog ca 7h. Redan från start fick vi klart för oss att vi skulle se mycket otroligt vacker natur genom bussfönster under denna vecka. Resan gick längs med slingrande vägar uppe i de gröna bergen. Framme i New Plymouth åt vi lunch och checkade sedan in på vårt hostel, Ducks & Drakes, där vi fick vara ensamma i en 5-personers dorm. Döm av vår förvåning när vi upptäckte att stället hade en ”Finnish Sauna”. Gissa om vi bokade den för kvällen?! =) Dessförinnan tog vi oss en tur runt i stan och Matts beslöt sig för att bestiga ett berg medan Maria njöt i solskenet på en bänk vid havet. Med tanke på att vi inte sovit många ögonblick under natten innan var det två rätt så trötta typer som efter underbart bastubad slocknade kl. 20.30.

"Sova" på flygfält

Genom bussfönster

En berömd stolpe i New Plymouth

Ett berg som Matts ville bestiga

Panoramavy från bergets topp

Sovande jätte i park

En mycket efterlängtad stund i finsk bastu. AH!

Förmiddagen fredagen den 9 januari tillbringades i en park i New Plymouth, där vi mittiallt hittade ett litet zoo. Vår buss #2 avgick på eftermiddagen och tog oss till landets huvudstad, Wellington. Där tänkte vi tillbringa helgen och checkade in för två nätter på Nomads Capital. Följande morgon tog vi oss ut på stan, för att se vad den hade att erbjuda. På förhand hade vi hört att Wellington ”har själ” och att den inte bara är en vanlig storstad, som t.ex. Auckland är. Därför gick vi runt för att leta efter själen. Det var en blåsig stad som innehöll en hel del överraskningar. Efter en stunds spatserade hittade vi Te Papa, ett stort museum som bl.a. visade en jättestor bläckfisk, dinosaurier och Maorikultur och –historia. Ursprungsbefolkningen i Nya Zeeland intresserade mest. Maorikulturen är mycket mer synlig i Nya Zeeland än Aborginerkulturen i Australien och vi lyssnade intresserat på videosnuttar om olika legender. Museet var en verklig hit! Vi hittade också  Wellington Cable Car, ett tåg på en kabelbana upp för berget, vilket vi hoppade på. Utsikten därifrån var enastående och vi satte oss på toppen och åt lunch. På eftermiddagen besökte vi parlamentshusen och Wellington Cathedral. På kvällen erbjöd hostellet gratis middag i baren bredvid, vilket bestod av en liten skål spagetti bolognese som man kunde ”uppdatera” till en fullstor måltid för endast $2. Det gjorde vi gärna. Eftersom det trots allt var lördag och vi befann oss i en stad med själ, inväntade vi skymning och tog oss sedan ut för att se på ”Wellington by night”. Det var kanske inte jättemycket att se men vi trillade i alla fall in på en pub med biljardbord. Matts briljerade hela kvällen men Maria lyckades kamma hem en osannolik vinst under sista omgången.

Bussfönstersvackert

Bussfönstersfår

Wellington

Världens  bäst bevarade Tyrannosaurus Rex-skalle

Maorikultur

Parlamentshuset

En kaktus

Söndagen den 11 januari satt vi i buss igen. Denna gång gick färden till Taupo, beläget rätt så mitt på den nordliga ön. Bussresan tog nästan 7h, men det gjorde ingenting för oj vilken vacker natur. Busschaffisen visade sig vara en trevlig typ och han berättade glatt i högtalarsystemet om naturen vi passerade och plötsligt såg vi en snötäckt bergstopp tätt följt av ett vackert kargt landskap. Vi hade kommit till ett vulkansikt område och bredvid den snötäckta toppen såg vi också en vulkan. Kring en timme efter det dök Lake Taupo upp och på andra sidan den låg staden. Vi checkade in på Urban Retreat backpackers och gick sedan ner till sjön för att bada. Det var första gången vi badade med en snötäckt bergstopp och en vulkan som utsikt, inte illa! Vi käkade pizza med samma utsikt och såg oss sedan runt lite i den mycket lilla staden.

Bussfönstersberg

Busschaffisen t.o.m. stannade så att man fick hoppa ut och ta ett foto! =)

Svarta svanar på Lake Taupo och en utsikt som heter duga

Följande morgon checkade vi ut, men eftersom vi hade hela dagen på oss innan nästa buss skulle gå, hyrde vi cyklar från hostellet och lämnade våra saker i deras förråd. Målet för cykelfärden var Huka Falls, ett berömt vattenfall ca 6km bort. Cyklarna vi hyrde var mountainbikes model low-end, man fick t.ex. inte stå och växla i uppförsbacke. Trots det bar det iväg på en mountainbikestig, Marias första moutainbiking någonsin. Det visade sig vara lite tuffare än vi tänkt oss... Matts stornjöt förstås och Maria tyckte också om den nya upplevelsen, även om hon ledde cykeln uppför några av de mest branta backarna och bromsade flitigt i nerförsbackarna. Det var två mycket stolta cyklister som kom fram till ett mycket vackert vattenfall. Och inte nöjde vi oss med det heller. Därifrån gick ytterligare ett cykelspår som efter några kilometer ledde fram till en damm. Strax innan dammen hittade vi en liten ministrand där vi tog oss ett dopp och åt vår medhavda lunch. Tillbakafärden gick via ett kraftverk som Matts imponerades av och vi hittade också de varma källor som kraftverket verkade utnyttja. Väl tillbaka i Taupo kunde vi konstatera att vi cyklat över 30km i bergigt landskap och att vi varit igång i kring 7h. Vi handlade lite mat, åt och duschade vid hostellet mot en liten extra peng och gick sedan till bussen som skulle ta oss 1h norrut, till Rotorua.

Framme vid Huka Falls

Lunch- och simpaus

Ett kraftverk

Och dess varma källa. Genomskinligt, hett och väldigt blått vatten

... där det tydligen var gott att växa

I Rotorua tillbringade vi två nätter vid Crash Palace backpackers. Detta är den berömda platsen på nordön där det luktar ruttna ägg. En lite halvunken lukt låg över staden, pga närheten till de vulkaniska trakterna. Tisdagen den 13 januari steg vi upp tidigt för att fara på en tur till Wai-O-Tapu nationalpark, där vi såg puttrande ”rapa”, en sprutande gejser och gick runt på en vulkanisk rundvandring kring illaluktande, pysande men ack så vackra källor i massor med olika färger. Det var verkligen en annorlunda upplevelse. 

Rotorua

Plopp!

Lady Knox Geyser

På eftermiddagen gjorde vi följande tur, nämligen till Hobbiton, där man spelat in Sagan om ringen- och Hobbit-filmerna. Det var roligt att se stället, men turen var väldigt turistig med en guide som hela tiden såg till att vi hölls i vår lilla turistflock och som uppenbarligen drog samma halvdåliga skämt på alla sina rundturer. Men, vi var glada och nöjda över att ha sett stället och vi hoppades innerligt att presentbutiken skulle ha haft en t-skjort med texten ”My brother went to Hobbiton and all I got was this lousy t-shirt”. Tyvärr fick en present till Toffe utebli pga dåligt utbud.

Vi kom verkligen till en turistfarm

Det berömda Bag End

På onsdag förmiddag tog vi vår sista Nakedbus till Auckland, en färd som innehöll förseningar, buss utan AC och en liten flicka (utan resesällskap) bredvid oss som spydde, men också ännu mera vacker nyzeeländsk natur. Framme i Auckland checkade vi in på Nomads backpackers, åt middag och tog en snabb tur runt staden, som vi kunde konstatera var en liten miniversion av Sydney, dock utan operahus. Vi hade inget emot att istället blicka framåt mot nästa resmål och följande morgon lämna Nya Zeeland, med många fina minnen från en vecka som gått mycket snabbt. Nya Zeeland var definitivt värt att besöka och vi kunde konstatera att vi gärna skulle ha haft mera tid där. Det få nog bli ett återbesök någongång i framtiden, för det finns ju en sydö också. ;) 

Auckland

En minisydney Harbourbridge

En dvärg till Toffe, eftersom vi inte hittade någon Hobbit. Varsågod!